Tänk dig tre bröder – 19, 22 och 24 år gamla. De studerar alla på universitet, ekonomi, filosofi, sociologi, i den mexikanska huvudstaden. De är aktiva i studentrörelser, arbetar för ett rättvisare och tryggare samhälle. Omständigheterna gjorde att de, tillsammans med sin syster och ytterligare en bror, fick lära sig det mesta som går att veta om mänskliga rättigheter. I dag är de alla del av en erkänd mexikansk människorättsorganisation, som sedan två år tillbaka medföljs av KrF. Till organisationens 15-årsjubileum skrev de en bok för att dela med sig av sin historia.
Under åren som Emiliana och Francisco Cerezo kämpade för sina bröder, lärde de sig också det mesta som går att veta om mänskliga rättigheter och internationella deklarationer. Idag driver de gemensamt människorättsorganisationen Comité Cerezo México.
”Vi var inga ledare, men engagerade och aktiva i den sociala kampen, med en kritisk röst (…)”, förklarar de inledande om sin situation i början av 2000-talet. Några år tidigare, 1994, hade zapatisterna gjort uppror i Chiapas och år 2000 hade det första regimskiftet på 71 år skett i Mexiko – PRI, det sedan årtionden styrande partiet, hade förlorat mot det största oppositionspartiet PAN. Nya vindar blåste därför i landet, med stora förväntningar och nya förhoppningar, och med den nyvalde presidenten Vicente Fox ord ”demokratin har återvänt”.
Så händer det oväntade. Den 13 augusti 2001 grips de tre bröderna Héctor, Antonio och Alejandro. Det skulle dröja 13 dagar innan de fick veta varför; de anklagades för att ha sprängt bankomater i Mexiko City, ett brott de, även efter att ha avtjänat de fängelsestraff de kom att dömas till, förklarat sig oskyldiga till. Tre unga advokater tog sig an deras fall, men ungefär en och en halv månad in i processen mördades en av dem i sitt hem, Digna Ochoa y Plácido. Det tog ett tag innan bröderna fick nya legala representanter.
Ytterligare en person döms för inblandning i sprängningarna, Pablo Alvarado Flores, en person som bröderna innan fängelsestraffen inte kände men, förklaras det i boken, det var nödvändigt att döma ytterligare en medbrottsling eftersom brottsrubriceringen ”organiserad brottslighet” inte håller om alla gärningsmän är släkt med varandra.
”På sjukhus och i fängelset märker man vilka som är ens vänner”
Fängelsestraff om tre och ett halvt, fem, och sju och ett halvt år följde. Systern Emiliana var den första att högljutt uttala sig emot gripandet och de fällande domarna mot syskonen. Tillsammans med den ende brodern som inte greps, Francisco, grundade hon den organisation som i dag går under namnet Comité Cerezo México. De arbetade med att informera, uppmärksamma och utöva påtryckning i brödernas fall för att få dem släppta ut fängelset. Till viss del lyckades de, straffen sänktes för dem alla, och de skapade dessutom en högljudd diskussion kring missförhållandena i mexikanska fängelser.
Vad som löper som en röd tråd genom hela boken är den solidaritet utifrån som alla syskon upplevde under tiden bröderna satt fängslade, stöd från människor i Mexiko men också från andra delar av världen. Som de skriver i boken ”på sjukhus och i fängelset märker man vilka som är ens vänner”. Ett annat motto de upprepar är vivir con dignidad, det vill säga ”att leva med värdighet”. Hur svårt, nedbrytande och orättvis en situation än kan vara, var för dem värdigheten, att upprätthålla denna, ett sätt att ta sig igenom de många åren i fängelse.
Efter att alla bröder och Pablo Alvarado Flores hade släppts fria, de sista lämnade fängelset år 2008, såg ett behov i Mexiko av ökad kunskap om mänskliga rättigheter. Under åren som Emiliana och Francisco kämpade för sina bröder, lärde de sig också det mesta som går att veta om mänskliga rättigheter, om internationella deklarationer och traktat, mexikansk lagstiftning och procedurer. Organisationen fortsätter därför än i dag att arbeta med att utbilda människorättsförsvarare i mänskliga rättigheter i stora delar av Mexiko.
År 2012 tilldelades Comité Cerezo México det tyska fredspriset Aquisgrán.
Ladda ner boken här (endast på spanska).
Sanna Sjöblom, fredsobservatör i Mexiko 2014-2016.
Resumen en español: El 13 de agosto de 2001 se detuvo a los tres hermanos Cerezo, Héctor, Antonio y Alejandro. Fueron acusados de haber puesto bombas en cajeros automáticos en la Ciudad de México, y aunque se declararon inocentes fueron condenados a prisión por varios años. Mientras estaban encarcelados, sus hermanos Emiliana y Francisco Cerezo lucharon por su libertad, al mismo tiempo aprendiendo acerca de los derechos humanos, declaraciones internacionales y leyes nacionales. Hoy siguen usando sus conocimientos dentro de su organización, el Comité Cerezo México, defendiendo y promoviendo a los derechos humanos. Hemos leído su libro, ”Con el corazón en su sitio. La historia de los hermanos Cerezo” que se puede descargar aquí.
krfmexiko